Alice’ s Adventures in Wonderland, av Lewis Carroll

’Du kan inte tänka hur glad jag är att se dig igen,du kära gamla sak!’sade hertiginnan, som shetucked hennes arm kärleksfullt i Alice’ s, ochDe gick iväg tillsammans.

Alice var väldigt glad att hitta henne i en så trevligtemperatur och tänkte för sig själv att det kanske var detbara peppar som hade gjort henne så vildnär de träffades i köket.

’När jag är hertiginna, sa hon till sig själv, (men inte i en mycket hoppfull ton),’ jag kommer inte ha någon Pepper i mitt kök alls. Soppa gör mycket bra utan-kanske är det alltid peppar som gör folk hetlevrad, ’ hon fortsatte, mycket glad över att ha fått reda på en ny typ av regel,’och vinäger som gör dem sura — och kamomill som gör dem bitter — and — andbarley-socker och sådana saker som gör barnsöta härdat. Jag önskar bara att folk visste det: då skulle de inte vara så snåla om det, du vet – ’

hon hade ganska glömt hertiginnan vid denna tid,och var lite skrämd när hon hörde sin röstnära örat. Du tänker på något, min kära, och det får dig att glömma att prata. Jag kan inte berätta för dig just nu vad moralen i det är, men jag kommer ihåg det lite.’

’ kanske har det inte en, ’ Alice vågade anmärka.

’Tut, tut, barn! sade hertiginnan. Allt har en moral, om du bara kan hitta den. Och hon klämde sig närmare Alices sida när hon talade.

Alice tyckte inte mycket om att hålla sig så nära henne: för det första för att hertiginnan var väldigt ful; och för det andra för att hon var exakt rätt höjd för att vila hakan på Alices axel, och det var en obehagligt skarp haka. Men hon tyckte inte om att vara oförskämd, så hon bar det också somhon kunde.

’spelet går ganska bättre nu,’ sa hon, genom att hålla upp konversationen lite.

”Tis så,” sade hertiginnan: ”och moralen i det är —” Åh, ”tis kärlek,” tis kärlek, som får världen att gå runt!”’

’ någon sa, ’viskade Alice,’ att det görs av alla som tänker på sina egna affärer!’

’ Ah, ja! Det betyder ungefär samma sak, ” sade hertiginnan och grävde sin skarpa lilla haka ialices axel när hon tillade, ”och moralen i det är —” ta hand om känslan, och ljudenkommer att ta hand om sig själva.”’

’ hur förtjust hon är att hitta moral i saker! Alice tänkte för sig själv.

’Jag vågar säga att du undrar varför jag inte lägger min arm runt midjan’, sa hertiginnan efter apause: ’anledningen är att jag är tveksam till din Flamingos humör. Ska jag prova theexperiment?’

’ han kan bita, ’ svarade Alice försiktigt och kände sig inte alls angelägen om att få experimentet försökt.

’mycket sant’, sa hertiginnan: ’flamingoer och senap biter båda. Och det moraliska av detär – ” fåglar av en fjäderflock tillsammans.”’

’ bara senap är inte en fågel”, påpekade Alice.

’rätt, som vanligt,’ sa hertiginnan: ’vilket tydligt sätt du har att sätta saker på!’

’det är ett mineral, tror jag,’ sa Alice.

’naturligtvis är det,’ sade hertiginnan, som verkade redo att gå med på allt som Alice sa;det finns en stor senapsgruva i närheten. Och moralen i det är — ” ju mer det finns av mig, denmindre finns det av din.”’

’ Åh, jag vet!’utropade Alice, som inte hade deltagit i denna sista anmärkning,’ Det är en grönsak. Det ser inte ut som en, men det är det.’

’Jag håller helt med dig,’ sade hertiginnan; ”och moralen i det är -” var vad du verkar vara ” – eller om du vill ha det enklare — ”föreställ dig aldrig att du inte är annorlunda än vad det kan tyckas för andra att det du var eller kanske inte var annorlunda än vad du hade varit skulle ha visat sig vara annorlunda.”’

’ Jag tror att jag borde förstå det bättre, ”sade Alice mycket artigt,” om jag hade skrivit ner det: men jag kan inte riktigt följa det som du säger Det.’

’ det är inget som jag kan säga om jag väljer, svarade hertiginnan med en glad ton.

’be besvära dig inte att säga det längre än så,’ sade Alice.

’Åh, prata inte om problem! sade hertiginnan. ’Jag gör dig en present av allt jag har sagt asyet.’

’ en billig sorts present! tänkte Alice. Jag är glad att de inte ger födelsedagspresenter så! Men hon vågade inte säga det högt.

tänker du igen? frågade hertiginnan, med en annan grävning av hennes skarpa lilla haka.

’Jag har rätt att tänka’ sa Alice skarpt, för hon började känna sig lite orolig.

’ungefär lika mycket rätt’, sade hertiginnan, ’som grisar måste flyga; och m -’

men här, till Alices stora förvåning, dog hertiginnans röst bort, även mitt i hennes favoritord ’moral’, och armen som var kopplad till hennes började skaka. Alice tittade upp, och där stod drottningen framför dem, med armarna vikta och rynkade som ett åskväder.

’ en fin dag, Ers Majestät! hertiginnan började med en låg, svag röst.

’Nu ger jag dig rättvis varning, ropade drottningen och stämplade på marken när hon talade; ’antingen du eller ditt huvud måste vara avstängd, och det i ungefär hälften ingen tid! Ta ditt val!’

hertiginnan tog sitt val och var borta på ett ögonblick.

’Låt oss fortsätta med spelet,’ sa drottningen till Alice; och Alice var för mycket rädd för att säga aword, men följde långsamt henne tillbaka till krocket.

de andra gästerna hade utnyttjat drottningens frånvaro och vilade i skuggan: men i det ögonblick de såg henne skyndade de tillbaka till spelet, drottningen påpekade bara att ett ögonblicks försening skulle kosta dem deras liv.

hela tiden de spelade drottningen slutade aldrig att gräla med de andra spelarna, andshouting ’ Off med huvudet!’eller’ av med huvudet! De som hon dömde togs in i omhändertagande av soldaterna, som naturligtvis var tvungna att sluta vara bågar för att göra detta, så att det vid slutet av en halvtimme eller så inte fanns några bågar kvar, och alla spelare, utom kungen, drottningen och Alice,var i förvar och dömdes för avrättning. då slutade drottningen, helt andfådd, och sa till Alice: ’har du sett den Mock Turtleyet?’

’Nej,’ sade Alice. Jag vet inte ens vad en Mock Turtle är.’

’det är det som Mock Turtle Soup är gjord av, SA drottningen.

’Jag har aldrig sett en, eller hört talas om en,’ sade Alice.

’kom Då,’ sade drottningen, ’ och han skall berätta sin historia, ’

när de gick tillsammans, hörde Alice kungen säga med låg röst, till företaget i allmänhet,’ ni är alla benådade.”Kom, det är bra! hon sade till sig själv, för hon hade känt sig ganska olycklig över antalet avrättningar drottningen hade beställt.

de kom snart över aGryphon och låg snabbt i sömnsolen. (Om du inte vet vad en Gryphon är, titta påbilden.) ’Upp, Lat sak!’said drottningen,’ och ta denna younglady att se Mock Turtle, och att höra hans historia. Jag måste gå tillbaka och se efter några avrättningar jag har beställt’; och hon gick av och lämnade Alicealone med Gryphon. Alicedid inte riktigt gillar utseendet påvarelsen, men på det helheteshe trodde att det skulle vara ganska assafe att stanna med det som att goafter att vilde drottning: så hon väntade.

Gryphon satte sig upp och gnuggade ögonen: sedan tittade den på drottningen tills hon var utom synhåll: sedan skrattade den. ’Vad kul! sa Gryphon, hälften för sig själv, hälften för Alice.

vad är det roliga? säger Alice.

’varför, hon, sa Gryphon. ’Det är allt hennes fantasi, det: de avrättar aldrig någon, du vet. Kom igen!’

’alla säger” Kom igen!”här,” tänkte Alice, när hon gick långsamt efter det: ”jag var aldrig så ordnad i hela mitt liv, aldrig!’

de hade inte gått långt innan de såg den Hånliga sköldpaddan på avstånd, sittande ledsen och ensam på en liten klippkant, och när de kom närmare kunde Alice höra honom sucka som om hans hjärta skulle bryta. Hon beklagade honom djupt. Vad är hans sorg?’hon frågade Gryphon, och Gryphonansvarade, nästan i samma ord som tidigare,’ Det är allt hans fantasi, att: han har inte nosorrow, du vet. Kom igen!’

så de gick upp till Mock Turtle,som tittade på dem med stora ögonfull av tårar, men sa ingenting.

’den här unga damen,’ sa theGryphon, ’ hon vill veta din historia, det gör hon.’

’Jag ska berätta det för henne,’ sade den håliga sköldpaddan i en djup, ihålig ton: ’sätt dig ner, båda av dig, och tala inte ett ord förrän jag är klar.’

så de satte sig ner, och ingen talade i några minuter. Alice tänkte själv: ’Jag ser inte hur han ens kan avsluta, om han inte börjar. Men hon väntade tålmodigt.

’en gång, sade den Mock sköldpaddan äntligen, med en djup suck,’ jag var en riktig sköldpadda.’

dessa ord följdes av en mycket lång tystnad, bruten endast av anokasional utrop av ’Hjckrrh!’från Gryphon, och constantheavy snyftande av Mock Turtle. Alice stod nästan upp och sa: ’tack,sir, för din intressanta historia’, men hon kunde inte låta bli att tänka att det måste komma mer, så hon satt fortfarande och sa ingenting.

’När vi var små, fortsatte den Mock sköldpaddan äntligen, lugnare, men fortfarande snyftade lite och sedan gick vi till skolan i havet. Mästaren var en gammal sköldpadda – vi brukade kalla honomtortoise – ’

’ varför kallade du honom sköldpadda, om han inte var en? Frågade Alice.

’vi kallade honom sköldpadda för att han lärde oss, ’sa Den Mock sköldpaddan ilsket:’ verkligen är du väldigt dum!’

’Du borde skämmas för dig själv för att ställa en så enkel fråga,’ tillade Gryphon; och sedan satt de båda tysta och tittade på stackars Alice, som kände sig redo att sjunka ner i jorden. Atlast Gryphon sade till Mock Turtle, ’ kör på, gamle! Var inte hela dagen om det!’och hewent på i dessa ord:

’Ja, Vi gick till skolan i havet, även om du mayn’ t tro det – ’

’Jag har aldrig sagt att jag inte! avbröt Alice.

’det gjorde du’, sa Mock Turtle.

’håll tungan!’lade till Gryphon, innan Alice kunde prata igen. Den Mock Turtle wenton.

’Vi hade de bästa utbildningarna – vi gick faktiskt i skolan varje dag – ’

’Jag har också varit på en dagskola,’ sa Alice; ’du behöver inte vara så stolt som allt det.’

’ med extrafunktioner?’frågade Mock Turtle lite oroligt.

’ja,’ sa Alice, ’ vi lärde oss franska och musik.’

’ och tvätt? sa Den Mock Turtle.

’absolut inte! sa Alice indignerat .

’Ah! då din var inte en riktigt bra skola, ’ sade Mock Turtle i en ton av stor lättnad. ”Nu hade vi i slutet av räkningen, ”franska, musik och tvätt — extra.”’

’ Du kunde inte ha velat det mycket, ’sade Alice;’ bor på botten av havet.’

’ Jag hade inte råd att lära mig det.’sa Den Mock sköldpaddan med en suck. Jag gick bara den vanliga kursen.’

’ vad var det? frågade Alice.

’upprullning och vridning, naturligtvis, till att börja med,’ svarade Mock Turtle; ’och sedan de olika grenarna av aritmetik — Ambition, distraktion, Uglifiering och hån.’

’ Jag har aldrig hört talas om ”Uglification”, vågade Alice säga. ’Vad är det?’

Gryphon lyfte upp båda sina tassar överraskande. ’Vad! Aldrig hört talas om uglifying! utbrast det . ’Du vet vad du ska försköna är, antar jag?’

’ ja, ’sade Alice tveksamt:’ det betyder — att — göra — något — vackrare.’

’ Tja, då, ’ Gryphon fortsatte ,’ om du inte vet vad du ska uglify är, Är du en simpleton.’

Alice kände sig inte uppmuntrad att ställa några fler frågor om det, så hon vände sig till MockTurtle och sa ’ Vad mer hade du att lära dig?’

’Tja, det fanns mysterium,’ svarade Den hånfulla sköldpaddan och räknade ämnena på sina klaffar — ’ – mysterium, gammalt och modernt, med Sjöografi: sedan Drawling — den Drawling-mästaren var en gammal conger-ål, som brukade komma en gång i veckan: han lärde oss Drawling, Stretching och svimning ispolar.’

’ hur var det? säger Alice.

’Tja, jag kan inte visa det själv,’ sa Mock Turtle: ’jag är för stel. Och Gryphon lärde det aldrig.’

’ hade inte tid’, sa Gryphon: ’jag gick dock till Klassikermästaren. Han var en gammal krabba, han var.’

’Jag gick aldrig till honom’, sa Mock Turtle med en suck: ’han lärde skratt och sorg, de brukade säga.’

’ så gjorde han, så gjorde han, ’ sade Gryphon och suckade i sin tur; och båda varelserna gömde sina ansikten i sina tassar.

’ och hur många timmar om dagen gjorde du lektioner? sa Alice, bråttom att byta ämne.

’tio timmar den första dagen,’ sa Den Mock sköldpaddan: ’nio nästa, och så vidare.’

’ vilken nyfiken plan! utropade Alice.

’det är anledningen till att de kallas lektioner,’ sade Gryphon: ’eftersom de minskar från dag till dag.’

det här var en ganska ny ide för Alice, och hon tänkte på det lite innan hon gjorde sitt nextremark. ’Då måste den elfte dagen ha varit en semester?’

’naturligtvis var det,’ sade Mock Turtle.

’ och hur lyckades du den tolfte? Alice fortsatte ivrigt.

’det räcker med lektioner,’ Gryphon avbröt i en mycket bestämd ton: ’berätta för hernågot om spelen nu.’