andra slaget vid Marne börjar med sista tyska offensiven
den 15 juli 1918, nära Marne River i Champagneregionen i Frankrike, tyskarna börjar vad som skulle vara deras sista offensiva tryck av första världskriget.den tyska generalen Erich Ludendorff, övertygad om att en attack i Flandern, regionen som sträcker sig från norra Frankrike till Belgien, var den bästa vägen till en tysk seger i kriget, bestämde sig för att starta en betydande avledningsattack längre söderut för att locka allierade trupper bort från main event. Den resulterande attacken mot Marne, som lanserades på baksidan av den tyska fångsten av den strategiskt viktiga Chemin des Dames ridge nära Aisne River den 27 maj 1918, var den senaste etappen av en stor tysk offensiv—kallad Kaiserschlacht, eller ”kaiser’ s battle”—hjärnan av Ludendorff under våren 1918.
på morgonen den 15 juli attackerade sedan 23 divisioner av de tyska 1: A och 3: e härarna den franska 4: e hären öster om Reims, medan 17 divisioner av 7: e hären, assisterad av 9: e hären, attackerade den franska 6: e hären väster om staden. Den dubbla attacken var Ludendorffs försök att dela upp och erövra de franska styrkorna, som förenades av 85 000 amerikanska trupper samt en del av British Expeditionary Force (BEF), varav de flesta var belägna i Flandern.
när tyskarna började sitt framsteg efter ett första artilleribombardemang, fann de emellertid att fransmännen hade satt upp en rad falska diken, bemannade av endast ett fåtal försvarare. Den verkliga frontlinjen av diken låg längre fram, och hade knappt berörts av bombardemanget. Denna bedrägliga strategi hade införts av den franska överbefälhavaren Philippe P.som en tysk officer, Rudolf Binding, skrev i sin dagbok om attacken den 15 juli, franska ” satte inget motstånd framför…de hade varken infanteri eller artilleri i denna framåtriktade stridszon … våra vapen bombarderade tomma diken; våra gasskal gasade tomma artilleripositioner….Spärren, som skulle ha föregått och skyddat, gick rätt på någonstans över fiendens bakre positioner, medan framför den första riktiga motståndslinjen ännu inte bars.”När tyskarna närmade sig de” riktiga ” allierade frontlinjerna möttes de med en hård spärr av fransk och amerikansk eld. Fångade och omringade drabbades tyskarna av stora olyckor och satte de allierade upp för den stora motattacken som de skulle starta den 18 juli.
Läs mer: Livet i skyttegravarna i första världskriget