brist på antalet donerade organ efter döden och det växande antalet organsviktspatienter i slutstadiet på väntelistor kräver att man tittar på alternativ för att öka antalet organ som kan användas för transplantationsändamål. Ett alternativ som har lett till en juridisk och etisk debatt är att ha reglerade marknader för mänskliga organ. Motståndare till en marknad i mänskliga organ erbjuder olika argument som oftast bygger på villkorade faktorer som kan justeras. Vissa författare har dock ställt frågan om vi fortfarande har anledning att tro att det är något fel med att erbjuda mänskliga organ till försäljning för transplantationsändamål, även om omständigheterna under vilka praxis äger rum förbättras. Ett framträdande argument angående detta tilltalar begreppet mänsklig värdighet. Det hävdas att organförsäljning kränker mänsklig värdighet. Denna uppsats presenterar en systematisk diskussion om värdighetsbaserade argument i organförsäljningsdebatten och utvecklar sedan en social redogörelse för värdighet. Det hävdas att det i sig riskerar att främja uppfattningen att vissa personer har mindre värde än andra och att personer har ett pris som är oförenligt med värdighet. Tillvägagångssättet försvaras mot eventuella invändningar och det visas att det kan fånga uppfattningen att autonomi är kopplad till mänsklig värdighet på viktiga sätt, medan värdighet samtidigt kan begränsa personernas autonoma val när det gäller vissa metoder.