Mikrolärning handlar om relativt små inlärningsenheter och kortsiktiga inlärningsaktiviteter. Termen används i e-lärande och relaterade områden i betydelsen inlärningsprocesser i medierade miljöer. Microlearning är en helhetssyn för färdighetsbaserat lärande och utbildning som handlar om relativt små inlärningsenheter. Det handlar om kortsiktiga fokuserade strategier speciellt utformade för färdighetsbaserad förståelse/lärande/utbildning. Microlearning hänvisar till mikroperspektiv av lärande, utbildning, träning och kompetensutveckling. De tillvägagångssätt som följs för bedömning av mikrolärning är flerdimensionella & holistisk i naturen och behöver baseras i särskilda fall. En idealisk undervisningsmetod för många situationer, särskilt i högre utbildning, för kompetensutveckling, träningsförmåga och anställbarhet för elever/studenter. Tekniken är kapabel nog att ta itu med utmaningar i samband med långsamma elever. Denna inlärningsteknik är mångsidig inte bara för färdighetsbaserad utbildning utan också för hållbar socioekonomisk utveckling. Utan att ta hand om mikroperspektiv i samband med lärande, utbildning, utbildning och kompetensutveckling kan en kompetensbaserad utbildning inte förmedlas effektivt.

i vid bemärkelse kan mikrolärning förstås som en metafor som hänvisar till mikroaspekter av en mängd olika inlärningsmodeller, begrepp och processer.

” oavsett om lärande hänvisar till processen att bygga upp och organisera kunskap, till förändring av beteende, attityder, värderingar, mentala förmågor, kognitiva strukturer, emotionella reaktioner, handlingsmönster eller samhälleliga dimensioner, har vi i alla fall möjlighet att överväga mikro -, meso-och makroaspekter av de olika synpunkterna på mer eller mindre bestående förändringar och hållbara förändringar av föreställningar.”

— (kram 2005, s. 4)

beroende på ramar och referensdomäner varierar mikro -, meso-och makroaspekter. De är relationella begrepp. I samband med språkinlärning kan man till exempel tänka på mikroaspekter när det gäller ordförråd, fraser, meningar och skilja dem från situationer och episoder (meso-aspekter) och sociokulturella detaljer eller komplex semantik (makroaspekter). I en mer allmän diskurs om lärande kan man skilja mellan lärande av individer, gruppinlärning eller lärande av organisationer och lärande av generationer eller samhällen.

vidare markerar mikrolärning en övergång från vanliga modeller av lärande mot mikroperspektiv på och betydelsen av mikrodimensioner i lärandeprocessen. Microlearning-metoden är ett framväxande paradigm, så det finns inga hårda definitioner eller sammanhängande användningar av termen ännu. Det växande fokuset på mikrolärningsaktiviteter kan dock ses av webbanvändarnas aktiviteter i ämnet, som märker deras motsvarande blogginlägg och sociala bokmärken med termen ”mikrolärning”.

som en instruktionsteknik fokuserar mikrolärning på utformningen av mikrolärande aktiviteter genom mikrosteg i digitala mediemiljöer, vilket redan är en daglig verklighet för dagens kunskapsarbetare. Dessa aktiviteter kan införlivas i elevens dagliga rutiner och uppgifter. Till skillnad från ”traditionella” e-learning-metoder tenderar mikrolärning ofta mot push-teknik genom push media, vilket minskar den kognitiva belastningen på eleverna. Därför är valet av mikroinlärningsobjekt och även takt och tidpunkt för mikrolärande aktiviteter av betydelse för didaktiska mönster.

Mikrolärning har också betraktats som ett lovande ämne i arbetsbaserat lärande och tillämpningarna av mikrolärning har studerats i stor utsträckning inom olika områden