den position som utvecklats i arbetet med frihet utgör grunden för Schellings senare filosofi, som täcker tiden från 1810 till hans död, som endast är känd genom ett utkast till det opublicerade arbetet Die Weltalter (skrivet 1811; världens åldrar) och genom manuskript av hans senare föreläsningar. I Die Weltalter ville Schelling relatera Guds historia. Gud, som ursprungligen absorberas i en lugn längtan, kommer till sig själv genom att skymta i sig själv tankar genom vilka han blir medveten om sig själv. Detta självmedvetande, som är identiskt med friheten, gör det möjligt för Gud att projicera dessa tankar från sig själv—dvs att skapa världen.Schellings utnämning till Universitetet i Berlin 1841 gav honom en möjlighet att återigen utveckla allmänhetens intresse för hans uppfattningar. Den preussiska kungen av den tiden, Frederick William IV, hoppades att Schelling skulle bekämpa den så kallade dragon ’ s seed Of Hegelianism i Berlin, där Hegel hade arbetat fram till sin död 1831. Schellings första föreläsning i Berlin manifesterade hans självmedvetenhet. Schelling förklarade att han i sin ungdom hade öppnat en ny sida i filosofins historia och att han nu i sin mognad ville vända den här sidan och börja ännu en nyare. Sådana noteringar som Friedrich Engels, S. S. A. R. Kierkegaard, Jakob Burckhardt och Mikhail Bakunin var i hans publik. Schelling hade dock ingen stor framgång i Berlin. Dessutom blev han förbittrad när hans föreläsningar plagierades av en motståndare som ville lämna in den positiva filosofin om Schelling, som nu äntligen avslöjades i dessa föreläsningar, till allmänheten för undersökning. Schelling inledde en juridisk kostym men förlorade fallet. Han avgick och avbröt föreläsningen.

innehållet i dessa slutföreläsningar representerade dock höjdpunkten i Schellings kreativa aktivitet. Schelling delade filosofin i en negativ filosofi, som utvecklade tanken på Gud med hjälp av förnuft ensam, och däremot en positiv filosofi, som visade verkligheten av denna ide genom att resonera a posteriori från världens faktum till Gud som dess skapare. Schelling förklarade sedan (med hänvisning till sitt arbete med frihet) att mannen, som ville vara lika med Gud, stod upp mot Gud i sitt Fall i synd. Gud upphöjdes dock snart igen som principen. Under mytologins era framträdde Gud som en mörk kraft. Under uppenbarelsens era uppstod dock Gud i historien som uppenbart verklig i Kristi figur. Således bör religionens fullständiga historia förmedlas genom filosofisk tanke.