vad sägs om dyra, kontra tall? (På Japanska.)

men du slog verkligen punkten när du sa att exakt samma sak är fallet på engelska: om du bara sa ”läskigt” på engelska kan du prata om vad du kände eller vad som orsakade att du fick känslan.

vi differentierar genom att utvidga meningen / konversationen; med andra ord genom sammanhang.

ett av problemen vi har på engelska när vi lär oss japanska: Vi förvirrar det faktum att vi är skyldiga att sätta ämnen i varje engelsk mening med det faktum att det inte är mer komplett/förståeligt. Det kräver bara ett formellt ämne även när man lägger till en gör meningen faktiskt mindre förståelig.

vi lägger bara till dummy ämnen som hänvisar till ingenting:” det regnar ” (vad regnar exakt?); Det finns ingen majonnäs kvar (Vad är” inte kvar”, exakt? Säger vi något om majonnäs, eller om vad som är ”inte kvar”. eller säger vi något om ”där”?) Vårt ’ytterligare sammanhang’ är bara ett formellt krav på att det finns ett ämne även när det inte finns något faktiskt ’ämne’, bara en menings ämne. Hej, det låter som något de pratar om på japanska, även! Många japanska meningar har inget ämne, bara ett ämne.

och faktiskt, en lätt att få ett snabbt grepp om wa / ga är att inse att vi har dessa typer av (Inget ämne, bara ett ämne) meningar på engelska, så vi redan faktiskt ingen hur man skiljer mellan WA och GA, åtminstone på engelska.

vi lägger till vilseledande icke-information till meningar för att uppfylla ett formellt strukturellt krav (alla engelska meningar kräver ett grammatiskt ämne.) Med andra ord, den första biten av ’sammanhang’ vi lägger till engelska meningar i vissa fall är kontraproduktiva icke-hänvisande platshållare.

och mer:

detta ignorerar helt det faktum att en grundläggande del av engelska som icke-infödda talare rutinmässigt faller ihop på är att vi bara har sammanhang för att ta reda på vad ett givet pronomen (han, hon, det, deras, Vår, du (singular), du (plural)) är förmodligen att stå i stället för. Och det är i princip omöjligt att undervisa direkt, förutom genom verklig världsrepetition. Varje modersmål lär sig pronomen kompetens genom att läsa sina samtalspartner reaktioner att veta när de förlorar tråden i vårt tal.Native English speaking kids misslyckas ofta med att berätta meningsfulla historier, för även om de är flytande talare, har de fortfarande inte tillräckligt med övning för att förnuftigt ordna kontextuella ledtrådar för att låta lyssnare spåra vad pronomen står i stället för. Och de suger på att läsa förvirring på människors ansikten. Så vi vuxna lyssnar på barnets berättelser och pratar senare privat om var exakt vi förlorade tråden (eller mer vanligtvis, där vi antar att barnet förlorade tråden) av vem som ersattes av den andra användningen av tredje personens pronomen i någon mening, serie meningar. Återigen döljer ’ytterligare sammanhang’ ibland betydelsen på engelska.

det är därför barnhistorier ofta har en manlig och en kvinnlig karaktär. Inte på grund av den faktiska kön någon, men bara för att barnen saknar förtroende för att spåra flera ”han” och ”hon” tecken i en berättelse. Det är bara enklare att ha en han och en hon.

med andra ord, att berätta lögner (och justera lögnerna som svar på publikens reaktioner) är en del av den övning som barnen måste göra för att bli kompetenta på engelska.