Saddfärger eller sorgliga färger var de färger som valts för kläderna för medlemmarna i Massachusetts Bay Colony i sjuttonhundratalet Amerika (”sadd”/ ”sad” Bar betydelsen av ”allvar” snarare än ”sorg”). Puritanerna har ofta avbildats i enkla svartvita, men för dem ansågs färgen ”svart” själv vara för djärv för regelbunden användning och var reserverad för samhällets äldste och för mycket formella tillfällen som när man målade ett porträtt. Svart ansågs så formellt delvis eftersom svart färgämne var svårt att få och svarta kläder hade en tendens att blekna till andra färger ganska snabbt. Puritanerna utsåg sedan en uppsättning färger som de kallade ”sadd” – färger för deras dagliga användning. Dessa färger var medvetet dämpade och inkluderade sådana namngivna färger som leverfärg, de Boys (färgen på ”träet”, från du bois på franska), tawney, russet, rost, lila, fransk grön (en mycket blek nyans av grågrön), ingefära lyne, hjortfärg, orange, gridolin (från franska gris de lin, ”linblomma”, en färg som liknar periwinkle), puce, vikningsfärg, Kendall green (en mörk variation av fransk grön), Lincoln green (en mer levande nyans av grön som liknar skogsgrön), Barry, Milly, tuly och Philly Mort (från De franska orden feuille morte, ”Dead leaf”, en mörkgrå-brun).