Toponymy, taxonomisk studie av platsnamn, baserat på etymologisk, historisk och geografisk information. Ett ortsnamn är ett eller flera ord som används för att indikera, beteckna eller identifiera en geografisk ort som en stad, flod eller berg. Toponymy delar platsnamn i två breda kategorier: bostadsnamn och funktionsnamn. Ett bostadsnamn betecknar en ort som är befolkad eller bebodd, till exempel en gård, by eller stad, och är vanligtvis från lokalens början. Funktionsnamn hänvisar till landskapets naturliga eller fysiska egenskaper och är indelade i hydronymer (vattenfunktioner), oronymer (lättnadsfunktioner) och platser med naturlig vegetationstillväxt (ängar, glades, lundar).

Toponymy handlar om den språkliga utvecklingen (etymologi) av platsnamn och motivet bakom namngivningen av platsen (historiska och geografiska aspekter). De flesta toponymy, dock, har koncentrerat sig på etymologisk studie av bostadsnamn, ofta försummar studiet av funktionsnamn och motivet bakom namngivningen av platsen.

Bostadsnamn och funktionsnamn är antingen generiska eller specifika, eller en kombination av de två. Ett generiskt namn hänvisar till en klass av namn som flod, berg eller stad. Ett specifikt namn tjänar till att begränsa eller ändra betydelsen av platsnamnet. De flesta av världens språk kan delas in i två grupper baserat på den allmänna tendensen att få det specifika antingen före eller följa det generiska. På engelska kommer det specifika vanligtvis först, medan det på franska i allmänhet följer det generiska. Påverkan av andra språk skapar undantag från denna generalisering. Franska och spanska inflytande skapade många undantag från tendensen på engelska i USA att ha det specifika först. Detta är tydligast i namngivningen av många större vattendrag, såsom Lake Superior, Lake Michigan, eller Lake Champlain, som först utforskades och bosatte sig av fransmännen. Engelska bosättare som migrerar in i dessa områden accepterade den franska namnkonventionen, men eftersom fransmännen inte koloniserade områdena kraftigt, namngavs många av de mindre vattenkropparna i dessa regioner under den engelska konventionen av specifikt först.

de flesta toponymiska studier har koncentrerat sig på den specifika aspekten av platsnamnet. Adjektivformen för det specifika är den dominerande platsnamnstypen på engelska. Prepositional platsnamn som används i beskrivande mening är mer sällsynta på engelska. Staden Chicago är ett exempel på prepositional plats-namn, men i allmänt bruk prepositionen och den generiska tappas.

Toponymy innebär också studier av platsnamn inom och mellan språk. Studier inom ett språk följer vanligtvis tre grundläggande antaganden: varje platsnamn har en betydelse, inklusive platsnamn härledda från personnamn; platsnamn beskriver webbplatsen och registrerar några bevis på mänsklig ockupation eller ägande; när ett platsnamn har upprättats eller registrerats kommer dess fonetiska utveckling att parallellt med språkets utveckling.

studien av platsnamnsöverföring från ett språk till ett annat genomförs genom att undersöka muntliga och skriftliga metoder för platsnamnskommunikation. Fonetisk överföring är det vanligaste sättet att överföra platsnamn mellan språk. Detta innebär Den talade överföringen av ett platsnamn från ett språk till ett annat. Liten eller ingen kunskap om det språk som platsnamnet härstammar från krävs. En person kommer att lyssna på platsnamnet som talas och sedan fonetiskt göra platsnamnet på sitt eget språk, vilket i bästa fall skapar en nära approximation. Många av de tidiga nordamerikanska koloniala platsnamnen överfördes från inhemska indiska språk på detta sätt. Muntlig översättning kräver åtminstone en viss grad av tvåspråkighet hos båda parter som kommunicerar platsnamnet. Översättningar av platsnamn har vanligtvis inträffat med viktigare platsnamn eller med stora funktioner. Många av namnen på världens hav har till exempel översatts från olika språk. Folk etymologi bygger på ljudet av platsnamnet och liknar därför fonetisk överföring. Folk etymologi uppstår när ljudet av ett språk inte lätt kommer att konvertera till ljudet av det andra språket, som i fonetisk överföring. Överföringen av många platsnamn inträffade mellan franska och engelska bosättare i Nordamerika genom folketymologi.

etymologins dominans i toponymy har begränsat intresset för att skriva som ett medel för platsnamnöverföring. När utskrift blev viktigare genom åren antogs platsnamn mellan länder och språk direkt från kartor genom visuell överföring. När namnet hade antagits genom visuell överföring uttalades det enligt det antagna språkets standarder.

Toponymy kan avslöja viktig historisk information om en plats, såsom den tidsperiod som invånarnas originalspråk varade, bosättningshistoria och befolkningsspridning. Ortnamnsstudie kan också ge insikt om religiösa förändringar i ett område, såsom konvertering till kristendomen. Information om folklore, institutionella förhållanden och sociala förhållanden på en plats kan också förstås. Språklig information som ord och personnamn, som inte nämns i litteraturen, kan också hittas genom toponymy.