traditionell observancesEdit

under kvällstjänsten av Rosh Chodesh läggs en bön Ya ’ a ’ le Ve-Yavo till Avodah, bönen för återställandet av Templet och ett segment av Amidah. Under morgontjänsten reciteras Ya’ a ’ le Ve-Yavo igen och halv Hallel (Psalm 113-118) reciteras (utom på Rosh Chodesh Tevet, som är under Chanukkah, när Full Hallel reciteras). Boken med nummer 28: 1-15, som inkluderar Rosh Chodeshs erbjudanden, läses. En ytterligare bönstjänst, kallad Mussaf, läggs till för att fira de ursprungliga offren i templet. Den mellersta välsignelsen här är”Roshei Chadashim”. Efter tjänsten reciterar många Psalm 104. Ya ’ a ’ le Ve-Yavo-bönen sätts också in i nåd efter måltider (Birkat Ha-Mazon). Många har en sed att se till att äta en speciell måltid för att hedra Rosh Chodesh, som koden för judisk lag antyder. Detta ger en möjlighet att recitera Ya ’ a ’ le Ve-Yavo i nåd efter måltider. Vissa Hasidiska judar sjunger Psalm 104 under denna måltid.

om Rosh Chodesh faller på Shabbat kompletteras den vanliga Torahläsningen med en läsning av siffrorna 28:9-15. Den tyska seden är att sjunga den halva Kaddish som föregår Maftir till en speciell melodi. Den vanliga Haftorah ersätts av en speciell Rosh Chodesh Haftorah. Mussafbönen ändras också när Rosh Chodesh faller på Shabbat. Den centrala välsignelsen ersätts med en alternativ version (Ata Yatzarta) som nämner både Shabbat och Rosh Chodesh. Om Rosh Chodesh faller på en söndag, läses en annan Haftarah, Mahar Chodesh (”Imorgon är nymånen”, i Samuel 20:18-42). Kiddush Levanah (månens helgelse) reciteras strax efter Rosh Chodesh, vanligtvis den första lördagskvällen efter Rosh Chodesh.

Rosh Chodesh och womenEdit

enligt Talmud är kvinnor förbjudna att delta i arbete på Rosh Chodesh. Rashi, när han kommenterar detta avsnitt, avgränsar de aktiviteter som de måste avstå från: spinning, vävning och sömnad—de färdigheter som kvinnor bidrog till byggandet av Mishkan (tabernaklet). Midrash Pirke de-Rabbi Eliezer utforskar detta förbud i kapitel 45:

Aron argumenterade med sig själv och sa:” om jag säger till Israel: ”ge mig guld och silver,” kommer de omedelbart att hämta det; men se, jag kommer att säga till dem: ”Ge mig dina hustrur och dina söners örhängen”, och genast kommer saken att misslyckas, som det sägs, ”Och Aron sade till dem:” Bryt av de gyllene ringarna.”Kvinnorna hörde (detta), men de var ovilliga att ge sina örhängen till sina män; men de sade till dem: ”Ni önskar att göra en bild av en smält bild utan någon kraft i den att leverera.”Den Helige, Välsignad vare han, gav kvinnorna sin belöning i denna värld och den kommande världen. Vilken belöning gav han dem i denna värld? Att de skulle observera de nya månarna strängare än männen, och vilken belöning kommer han att ge dem i den kommande världen? De är avsedda att förnyas som de nya månarna, som det sägs: ”vem tillfredsställer dina år med goda saker; så att din ungdom förnyas som örnen.”

i modern tid varierar kvinnliga centrerade Rosh Chodesh-observationer från grupp till grupp, men många är centrerade på små sammankomster av kvinnor, kallade Rosh Chodesh-grupper. Det finns ofta ett särskilt intresse för Shekinah, som av kabbalah anses vara en feminin aspekt av Gud. Dessa grupper deltar i en mängd olika aktiviteter som centrerar kring frågor som är viktiga för judiska kvinnor, beroende på gruppens medlemmars preferens. Många Rosh Chodesh-grupper utforskar andlighet, religiös utbildning, ritual, hälsoproblem, Musik, chanting, konst och/eller matlagning. Vissa grupper väljer också att utbilda unga judiska kvinnor i samhället om sexualitet, självbild, och andra kvinnors psykiska och fysiska hälsoproblem.

Miriam ’ s cup (för profeten Miriam) har sitt ursprung i 1980-talet i en Boston Rosh Chodesh-grupp; den uppfanns av Stephanie Loo, som fyllde den med mayim hayim (levande vatten) och använde den i en feministisk ceremoni av guidad meditation. Vissa seders (inklusive den ursprungliga Women ’s Seder, men inte begränsad till endast kvinnor seders) nu satt Miriam’ s cup liksom den traditionella koppen för profeten Elia, ibland åtföljd av en ritual för att hedra Miriam. Miriams kopp är kopplad till midrash of Miriams brunn, som ”är en rabbinsk legend som berättar om en mirakulös brunn som följde israeliterna under deras 40 år i öknen vid utvandringen från Egypten”.