Oedipus at Colonus var den tredje pjäsen i Oedipus-trilogin skriven av den stora grekiska tragedianen Sophocles (c. 496 – c. 406 FVT). Även om det skrevs under åren före hans död skulle det äntligen Presenteras av hans son Iophon vid en dramatisk tävling 401 FVT. Pjäsens uppföljare Antigone skrevs faktiskt år tidigare 441 FVT. Oidipus i Colonus står för de sista åren av den fallna kungen, 20 år efter hans exil från Theben. Blind, svag och klädd i trasor, accepterade han sitt öde och vandrade från stad till stad som en utstött åtföljd endast av sin unga dotter Antigone. Anländer utanför Aten vid Colonus, blir han vän med kungen av Aten, Theseus, som erbjuder honom skydd. Oidipus talar om en profetia som säger vad staden ger honom fristad kommer att ges särskilt skydd. Kunskap om denna profetia uppmärksammas av Creon, hans svåger och hans son Polyneices som vill dra nytta av den blinda kungen. Båda hade kallt vägrat honom skydd tidigare men reser nu till Colonus för att erbjuda honom fristad.

Sophocles

tillsammans med Aeschylus och Euripides representerar Sophocles den största av de grekiska dramatikerna. I den 4: e och 5: e århundradet f.Kr., grekiska tragedians utförde sina pjäser i utomhus teatrar på olika festivaler och ritualer i en serie tävlingar. Syftet med dessa tragedier var att inte bara underhålla utan också att utbilda den grekiska Medborgaren, att utforska ett problem. Tillsammans med en kör av sångare för att förklara åtgärden fanns det skådespelare ofta tre (senare fyra eller fler och alltid manliga) som bar masker och kostymer. Även om han ofta ansågs vara en passionlös observatör av livet, klassikern Edith Hamilton i sin bok The Greek Way trodde Sophocles var förkroppsligandet av vad vi anser vara grekiska. ”Han är direkt, klar, enkel, rimlig. Överskott-ordet ska inte nämnas i hans närvaro. Återhållsamhet är hans som ingen annan författares ” (199).

Sophocles föddes i en rik familj i den lilla atenska förorten Colonus, platsen för hans spel. Han var aktiv i det atenska offentliga livet som kassör, general och sändebud. Senare, eftersom han var så respekterad, blev han medlem i en grupp domare som fick uppgiften att organisera Ekonomi och inrikes frågor efter det katastrofala nederlaget i Aten i Syracuse (412-411 FVT). Även aktiv i Atenska politiska kretsar, hans pjäser innehåller sällan några hänvisningar till aktuella händelser eller frågor, gör Dejting av hans pjäser svårt. Han hade två söner (en av sin fru och en av sin älskarinna); Iofon och Ariston blev båda dramatiker.

myten

alla tre pjäserna är baserade på en gammal myt som var ganska bekant för publiken. I Oedipus kungen, Oidipus uppfyller en profetia som förutsade att han skulle mörda sin far och gifta sig med sin mor. Vid Oidipus födelse hade hans far, i hopp om att undvika sitt eget öde, tagit sin son bort. Providence, dock interceded, och den unga pojken höjdes av kungen och drottningen av Korinth. Tyvärr, Oidipus lärt av profetian och omedvetet tro det innebar hans adoptivföräldrar, han lämnade Korinth. På väg till Theben, han hamnade i ett gräl och dödade en man som råkade ha varit Theban kungen, hans riktiga far. När han anlände till staden räddade han folket genom att lösa sfinxens gåta och belönades genom att gifta sig med den nu änka drottningen (hans mor). År senare när sanningen slutligen avslöjades begick drottningen självmord och Oedipus blindade sig och gick i exil. Även om Sophocles valde att exilera Oedipus, olika författare har sett resultatet annorlunda; både Homer och Euripides får honom att stanna kvar i Theben även om han avstår från tronen. Nu, i Sophocles sista pjäs historien fortsatte som Oidipus insåg att han var nära döden och bestämde sig för att välja en sista viloplats.

tecken

Oedipus på Colonus har en ganska liten roll av centrala tecken:

• Oedipus
• hans dotter Antigone
• hans andra dotter Ismene
• Theseus
• Creon
• Polyneices
• en främling
• en budbärare
• och, naturligtvis, kören.

För många är Oedipus i Oedipus vid Colonus inte samma karaktär som i Oedipus kungen. Paul Roche i sin översättning av Oidipus pjäser trodde på Oidipus på Colonus den tidigare kungen ansluter slutligen till sitt öde och därmed stiger till en återställd känsla av värdighet, blir ett fordon av gudomlig rättvisa. Till Michael Grant i hans de klassiska grekerna, historien om Oedipus har modifierats så att den tidigare kungen inte syndar utan har syndat mot. Redaktör Moses Hadas i sin bok grekiska Drama sade att vid tidpunkten för pjäsen skrivande Aten började sin gradvisa nedgång, och Sophocles återvände till historien om Oidipus som ett farväl till både staden och scenen. Theseus ingår i stycket ”att förhärliga Atenska traditioner av rättvisa och generositet…” (167).

handlingen

pjäsen börjar vid en lund i Colonus strax utanför Aten. När Antigone och Oedipus går in i lunden vänder sig den tidigare kungen till sin dotter och säger:

min dotter – Dotter till den blinda gamle mannen – var har vi kommit till nu, Antigone? Vilka länder är dessa eller innehav av vilken stad? Vem kommer att vara snäll mot Oedipus i kväll och ge allmosor till Vandraren? (145)

hon känner igen området som Aten och beskriver Lunden för sin far och leder honom till en stor, platt sten. En ensam främling närmar sig på avstånd och tillrättavisar Oedipus för att sitta på berget, för det anses vara heligt, ett område tillägnad mästaren ryttare Colonus. Han berättar för dem att de måste flytta och informerar dem om att landet styrs av Theseus, son till Aegeus. Oidipus begär att främlingen går och söker Theseus och berättar för honom att lite vänlighet kommer att få honom mycket. Efter främlingen lämnar, Oidipus vänder sig till Antigone och säger:

Jag har först böjt knäna i detta nya land, var därför uppmärksam på mig och Apollo. Ty när han gav mig onda orakel, talade han också om detta, en viloplats jag skulle hitta hem bland de heliga Furierna; så att jag där kunde runda mitt bittra liv. (150)

han berättar för henne att den plats som accepterar honom kommer att få förmåner men de som har drivit honom bort kommer att förbannas. Efter att Antigone och Oedipus flyttat bort från den heliga klippan, kommer kören in (de hade skickats av främlingen) och, när de såg Fadern och dottern, ber omedelbart den gamla kungen och dottern att komma fram. De ber Oedipus att identifiera sig. Oidipus svarar bara att han är en exil och ber dem att inte fråga något mer. Efter ytterligare förhör medger han äntligen att han är den förstörda Oedipus och tillägger att han är förbannad. Deras reaktion är omedelbar: ”borta med dig? Ut med dig? Lämna vårt land.”(156) Oidipus vädjar till dem att ge honom skydd. Antigone talar på sin fars vägnar och ber dem att ha barmhärtighet mot en slagen man. När de förstår Oedipus vädjan beslutar de att lämna saken i Theseus händer.

när de väntar på Theseus ankomst dyker Ismene, Oedipus andra dotter, upp och ger nyheter från Thebe. Hennes bror Polyneices har förråtts, berövats sin makt och förvisats och flyr till Argos där han hoppas kunna höja en här och återvända för att erövra Thebe. Med problemen bryggning i Thebe, Ismene undrar hur lång tid det kommer att dröja innan gudarna har synd om honom. Hon talar om en profetia från Delphi-Oraklet som säger” … du kommer att bli mycket uppmanad av vårt folk före din död – och efter – för deras välfärd ” (163). Hon tillägger att gudarna som en gång kastade ut honom nu kommer att upprätthålla honom. Med tiden har Oidipus insett att han hade handlat hastigt och nu förstår att hans straff har varit mycket större än hans brott. Ismene varnar honom för att Creon är på väg att ta honom tillbaka för att bosätta honom nära Thebes. Hör konversationen mellan Ismene och Oedipus, körledaren talar:

Oedipus, du är säkert värt vår synd: du och dina barn också. Och eftersom du också påstår dig vara en frälsare av vårt land, skulle jag vilja ge dig råd för lycka till. (167)

strax efter att Ismene lämnar anländer Theseus till lunden och känner genast igen Oedipus. Han undrar vad den gamla förblindade kungen vill ha. Oidipus talar om sina söner och familjens förbannelse och hur Delphi-Oraklet tvingar dem att kalla honom. Oidipus inser sin situation och ber bara att stanna kvar i Aten.

jag utvisades från mitt eget land av mina egna söner, och nu, som en parricid, är min återkomst inte tillåten. Här skall jag segra över dem som förvisade mig. (174, 176)

Theseus lovar att han inte kommer att förråda Oedipus och ingen kommer att få ta honom mot hans vilja. Strax efter Theseus lämnar, Creon närmar sig med ett antal soldater. Han går vidare mot Oedipus, Antigone och kören. Han vänder sig till Oedipus och ber honom att komma hem:

Jag ser från dina ögon att min ankomst har varit en orsak till plötslig rädsla för dig. Var inte rädd och säg inget fientligt. Jag har inte kommit för någon fientlig handling. Jag sörjer för din olycka, gamle man. Jag ser att du härjade som du är, en främling överallt, aldrig i vila med bara en tjej för att tjäna dig i ditt behov. (180-181)

han säger att Dålig Antigone har levt en tiggares liv, aldrig att veta äktenskap; det är en skam. Självklart tror Oedipus inte på honom, kallar honom en rascal och ber honom att lämna honom och hans dotter ensam. Creon ger honom dock en allvarlig varning och informerar honom om att han redan har tagit Ismene i fångenskap. Hans soldater tar Antigone. Soldaterna drar Antigone bort, och när Creon tar tag i Oedipus anländer Theseus med en liten egen arm. Han får höra att Antigone och Ismene har fångats. När han vänder sig till Creon varnar han honom:

du ska ALDRIG lämna detta land Attica tills du producerar dessa flickor här i min närvaro. (190)

Creon svarar och säger att han inte visste att Aten var en plats för exil. Han hävdar att Oedipus hade lagt en förbannelse på honom och hans folk; det var en skada som förtjänade vedergällning. Theseus tröttnar på Creons ursäkter, och strax efter att Theseus och Creon lämnar, återvänder den atenska kungen med både Antigone och Ismene. Oedipus är upprymd:

Jag har det som är käraste för mig i världen att dö nu skulle inte vara så hemskt eftersom du är nära mig. (197)

men hans lycka är kortlivad, för han fick ord att en man som påstår sig vara en släkting har frågat om honom i Aten. Theseus sa att mannen hittades och bad vid Poseidons altare. Oidipus inser att det måste vara hans son Polyneices. Antigone ber sin far att lyssna Polyneices, och Oedipus instämmer. Polyneices anländer och adresserar sin far. Han berättar för dem att han också är en flykting. Han förvisades från Theben och hade hittat asyl i Argos, där han hoppas kunna höja en här och återvända till Theben. Han ber om förlåtelse och ber sin far att följa med honom. Han kommer att besegra sin bror och föra Oedipus hem till Theben. Oidipus avvisar sitt erbjudande och informerar honom om att han inte kommer att besegra sin bror. Polyneices kommer att dö av sin brors händer, och hans bror kommer att dö av hans.

Jag avskyr och förnekar dig eländig avskum. Gå med denna misshandel Jag här uttalar för dig att du aldrig kommer att behärska ditt hemland med vapenmakt. (207)

När Polyneices avgår hör Oedipus och hans döttrar åska. Oidipus inser att slutet är nära och ber om Theseus för att ge honom sin välsignelse och uppfylla sitt löfte för Aten. Åskan är från Zeus, och det är ett tecken på att det är dags för honom att dö. När han talar till sina döttrar berättar han för dem att han bara tar med sig Theseus till den plats där han kommer att dö och tillägger att den atenska kungen inte får avslöja den för någon. Oidipus tar sina döttrar och Theseus till där dödsängeln, Hermes och Persefone leder honom.

inom kort anländer en budbärare för att prata med kören. Oedipus är död. Han berättar om den gamle kungens sista ögonblick. När hans döttrar grät berättade han för dem att de inte längre behövde bära bördan att ta hand om honom, men han påminde dem om att de inte skulle bevittna hans död. Theseus var den enda som fick stanna och se sin sista viloplats. Senare, när Theseus återvände till en högtidlig Antigone och Ismene, de frågade om de kunde se sin sista viloplats, men han sa nej. Antigone accepterar tyvärr sin fars sista önskningar och tillägger helt enkelt att hon kommer att återvända till Theben med hopp om att stoppa kriget mellan sina bröder.

Oidipus löste in

När han närmade sig sin egen död skrev Sophocles pjäsen när det långa och impopulära kriget mellan Sparta och Aten utkämpades och spartanska styrkor satt på kanten av staden. Pjäsen var en sista hyllning till hans stad och älskade scen. I Oidipus vid Colonus den blindade dör den fallna kungen. Efter 20 år som utstött hade Oedipus anlänt till Colonus med hopp om att hans odyssey äntligen var slut. Men hans död skulle inte vara förgäves. Han blev vän med Theseus som lovades att Aten skulle få särskilt skydd för att ha beviljat honom fristad. Tyvärr fick han veta att han förföljdes av sin gamla nemesis Creon och hans förrädiska son Polyneices. Till slut blev han och hans döttrar räddade, och han hittade äntligen resten som han hade sökt. I Oidipus i Colonus insåg han att hans lidande långt översteg hans brott. Han hade agerat i hast. Nu när han närmade sig sin död förstod han att han inte var offret utan ett offer. Han kunde dö med en återställd känsla av värdighet.